Vad jag aldrig kommer att sakna

ja det är främst människorna och deras jäkla attityd och brist på medkänsla i sina stora egohjärnor. (som sagt inte alla, men cirka 80% av befolkningen här i Holland). Här ligger jag sjuk och kvider mig i feber i flera dagar medan de andra tjejerna i min grupp – där vi ska göra en liten bok över vandringsleder i Leeuwarden, bland annat rita 12 tråkiga kartor – tycker att jag ska göra arbetet i alla fall, fastän jag knappt orkat ta mig upp ur sängen. Vi skulle göra 4 kartor var. Fine, jag gjorde mina 4 och skickade till de andra som inte gjort sina än. Då frågar de, eller snarare begär, gång på gång trots att jag gjort så simpelt jag kunnat och erbjudit mig att hjälpa dem, att jag ska göra ALLT för att de blir ju sååååå fina när jag gör dem och dem själva kan INTE ALLS göra dem sådär bra. Jag vet jag vet, ni suger ju uppenbarligen och lär er ingenting annat än att utnyttja människor och låta andra göra jobbet åt er medan ni själv tar åt er äran i slutändan. Skulle jag dö imorgon skulle de bara tänka "Åh nej, hur ska vi nu få gjort de andra 5 kartorna? Aaaahh!" Jag kommer aldrig sakna deras brist på respekt och enorma ego. Dem har examinations nästa vecka, åh nej, åh nej, då får väl jag göra hela layouten också då så att jag får floppa mina 10 credits i mitt egna projekt då för att NI ska klara er! Har dessutom fått lägga min examination senare när skolan egentligen är slut för att jag visste att det skulle bli såhär. Tack så hemskt mycket. Hur länge till ska jag vara en nickedocka som folk ska utnyttja? Det värsta är ju att allt slit kommer ju aldrig vara värt det heller när jag sitter där på ett skitjobb långt ifrån vad jag utbildats till och är kapabel till... Tack!