Det var filmvalet igår. Så otroligt fin film, baserad på en verklig historia, som visar att ingenting är omöjligt bara man jobbar hårt och tror på sig själv. En sån där film som sätter avtryck och får en att tänka: Banne mig! JAG ska lyckas också!
Om man inte är jag då.
Jag förstår inte vad det är som gör att jag ALDRIG kan sätta mig själv på samma piedestal som andra. Varför inte jag kan tänka att jag minsann också kan lyckas om "dem" kan. Ser bara den operfekthet och allt jag inte kan och den kunskap jag saknar för att göra något tillräckligt bra, dvs. fruktansvärt perfekt, istället för det jag faktiskt kan. Hur sjutton gör ni, ni med gott självförtroende. Jag behöver låna lite egokänslor av er – kom igen, dela med er. För mina kommer inte fram hur jag än försöker.
Fan, ingen inspiration nu heller. Och bilderna till konstprojektet blev grådaskiga i utskriften på detta skittryckeri där man bara kan välja ett sorts papper. Suck. Snart tar alla examen hemma. Jag slutar skolan om en månad. Sen ska jag lyckas fixa jobb och bostad och flytt på en månad efter det, minus besök från familjer och kompisar. Examen förresten. Jag har pluggat i fem år. Men ändå ingen riktig examen. Alltså kandidat. För att jag valt det som jag tycker vore viktigast att lära mig och pusslat ihop mina egna förutsättningar istället för att plugga ett färdigställt program "bara för att" få en kandidatexamen. Men det kommer jag väl få äta upp också när, och om, jag någonsin sitter där på en löneförhandling.
Fan jag borde inte klaga efter den där filmen. Men jag gör det. JAG GÖR DET.
Apsvett. Apsvett, apsvett, apsvett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar