Varför dör unga tjejer oförklarligt?

Johanna Sällström är död. Hon var ju så ung. Hur kunde det hända? Än finns ingen förklaring. Men hon jobbade hårt. Ville så mycket. Men trodde aldrig riktigt på sig själv. Tyckte aldrig att hon var bra nog. fastän alla omkring henne såg hennes begåvning. Men hon hade mycket svart inom sig, analyserade mycket och tänkte mycket.
Jag känner igen mig så mycket att jag blir rädd.

För ett tag sen dog modellen Luisel Ramos på catwalken. Hon var undernärd, hade levt på salladsblad i tre månader. I Europa vidtogs åtgärder, nu skulle BMI-mått införas på 18,5 (det minsta måttet för att inte ha för lite underhudsfett). Och inga modeller med ätstörningar ska uppmuntras till att arbeta. Och ingen får vara under 16 år. Halleluja! Men ändå. Idag dog hennes syster på exakt samma sätt. Hon dog av en hjärtattack. På grund av undernäring. Trots det påstår agenturen hon jobbade åt att hon inte hade några ätstörningar.
Att Storbritannien och USA inte tänker ändra på någonting tycker jag är förskräckligt. Modebranschen bidrar fruktansvärt mycket till att unga kvinnor pressar sig själva så mycket för att passa in i samhället. Det blir bara värre och värre. Måtten på dockorna i butikerna blir bara mindre och mindre. Kläderna på modellerna likaså. Modebranschen kan inte skylla ifrån sig alla problem de orsakar längre. Vad finns det för mening egentligen med att minska storlekarna från 6 och 8 (34-36) som det var på 1990-talet, till 1 och 0 (30-32)? Man kan inte säga att kläderna ser bättre ut. Människor ser inte ut som vandrande skelett och det är inte meningen att vi ska det heller. Börja göra kläder för levande varelser istället för dem som ligger begravda eller måste se döende ut.

Tacka vet jag Liv Tyler som inte dragits med i smalhysterin, och Kate Winslet som stämmer tidningar som retuscherar henne och påstår att hon åker till bantningsresorter. Allt för att ändra idealen.

Vad är det som gjort vårt samhälle så hårt? Som gör att unga kvinnor pressar sig själva så mycket och jobbar så hårt och ändå aldrig känner att de räcker till. Jag hoppas vinden vänder snart. Att vi kommer blicka tillbaka på den här tiden en dag och tänka hur idiotiskt allting var. Att kvinnor var tvugna att vara så smala att de fick skuldkänslor varje gång de åt. Att kvinnor fick jobba så hårt för att få erkännande och passa in – så mycket att deras kroppar till slut inte orkade vara vid liv.