Jimmy sa det i morse innan han gick till skolan. "Va? är hon?" Jag har aldrig varit någon fan men inte förtjänar hon att dö. Jag kunde inte somna om. Jag gick upp och läste om DN skrivit något. Pang.
Anna Nicole Smith. Död. 39 år gammal. 39. År.
Vilket liv hon levt. Om man nu kan kalla det liv.
Hon som så många andra kvinnor/flickor drogs in i den förödande tillvaron och falska löftena om en lyckad framgång – bara du visar dina silikonbröst och din kropp för allmänheten. På ett ögonblick fick flickan som växt upp utan någon som brytt sig om henne, hela världens ögon på sig. Och blev allas dröm. Männen ville ha henne, kvinnorna vara som henne.
Men från detta ögonblick räknades varje steg hon tog. Hennes privata liv blev allas egendom. Som alla hade rätt att döma. Som en barbiedocka – dockor har ändå inga känslor. Och hon hade ju själv (?) valt att vara en, men med all säkerhet tänkte hon inte att allt kunde gå så fel. Inte var det väl detta liv hon ville ha. Anna Nicole blev upphöjd till skyarna, hon var så rätt 1993. Men sen blev allt fel. Hon kunde inte hantera framgången. Allt hon gjorde därefter var fel och hela världen fick veta det. Helt plötsligt var hon allas hatobjekt och kom alltid att vara.
Att leva med vetskapen om att aldrig duga och att allt du gör är fel kan inte vara lätt. Först var hon hyllad för sina kurvor. Sen blev dem för stora. Sen svälte hon sig själv. Ständig jojobantning blandad med droger och alkohol och en vrickad syn på sex som även det missbrukades. Hennes kropp hade ingenting som skyddade henne längre. Det var ett rop på hjälp. Men ingen låtsades om det. ingen var där för att ta hennes hand. Istället gottade sig hela världen i hennes misslyckande. Det tog knäcken på hennes son. Och till slut henne själv. Kvar finns en nyfödd dotter utan mamma.
En stark kvinna... det blir man inte för att man vikt ut sig eller har en kropp som ser ut som idealet. Ännu ett bevis...
Vickie Lynn Hogan R.I.P.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar