I'm a model, you know what I mean...

Jag har ju glömt att berätta om en lite rolig grej. Jag är "ansiktet utåt", bokstavligen, för studentkåren i Sundsvall. Min presentationsbild här intill ligger på deras förstasida, spegelvänd dock. Det är min duktiga vän Jenny som gjorde lyfte sidan med en ny design. Självklart ställde jag upp när hon behövde bildmaterial. Så där kan ni hitta mig nu. Det närmaste jag någonsin kommer att komma en fotomodell-karriär! ;)
Man kan även hitta Camilla och Emma under fliken "Ny student".

Kika på: http://www.sks.miun.se/

London here I come!

*Gäsp* har precis skrivit en massa om Adidas historia, mission statement och market position. Jag vet hur mycket som helst om adidas nu. Om det är nån som känner ett oerhört sug efter att få veta mer om detta intressanta företag. Så fråga inte mig för jag orkar inte svara, haha.

Annars börjar det blir dags att packa väskorna för LONDON! Imorgon bär det av till Utrecht för en dag först eftersom det tidigaste tåget ändå hade inneburit en halvtimme för sen ankomst till flyplatsen i Eindhoven. Typiskt.
Men då får vi se lite av Nederländernas fjärde största stad också. Räcker gott med en dag till det.
Hoppas vi hinner se jättemycket av London och att det inte regnar allt för mycket. Några fina bilder vill man kunna ta i alla fall. Ska bli skönt att komma iväg från min pluggtillvaro som inträffar varje dag från då jag vaknar till minst åtta på kvällen. Mina ögon lär bli helt fyrkantiga snart av laptopskärmen.
Jag är lite nervös över London också efter allt som inträffat där på sistone. Försöker att inte tänka på det, men sån är jag. Rädd för allt och tror allt ska hända mig. Bara hålla tummarna att jag har fel helt enkelt.

Pessimist-Jessica-pessica ska jag lämna hemma nu, vi ska inte ses förrän på fredag igen. Jag tror nog hon klarar sig själv. Positiva-Jessica-pussgurkisca packas ner istället.

Shockvertising

En kurs av alla hundra jag läser nu heter "Advertising in the mind of the consumer". En av uppgifterna tills nästa gång är att skriva en uppsats om shock advertising och hitta en reklam som går just nu som chockar dig. Det skrämmande är ju att det finns i stort sett ingenting som chockar längre. Eller som jag tycker är anstötande eller blir överraskad av. När jag sökte runt efter shockvertising hittade jag en Snickers-reklam som sändes i USA på Superbowl. Det blev ett jäkla liv över den och de fick till slut ställa in den. Uppståndelsen var att två killar råkade pussa varann medan de åt på samma snickerschoklad. Efter det var de tvugna att göra nåt manligt, fort. Som att slita av sig brösthåret och vråla. Jag tyckte det var en välbehövlig känga åt alla homofober. Men samtidigt förstår jag att homosexuella blev upprörda. I alla fall, i USA var det otroligt chockerande. Själv reagerade jag inte så mycket. Det enda chockerande var att de lyckats visa den i USA överhuvudtaget. Den finns inte längre på Snickers hemsida men vill ni kika är det bara att söka på Snickers + kiss, 2007 eller superbowl på Youtube.

Om någon har sett en chockerande reklam, på TV, affischer eller tidiningar. Let me know! Reklamen i Holland förstår man ju inte alltid riktigt...

In da gangsta hood

Under fikarasten på animationskursen ikväll berättade vår lärare Vincent att Leeuwarden är det ställe efter Amsterdam där det begås flest mord i Holland. Trevlig fakta. Ännu trevligare var det när det kom fram att stället där det finns mest langare och brottslighet här är gatan efter vår. I vårt område alltså. Och gatan jag korsar i stort sett varje dag. Trodde faktiskt inte att det var så mycket brottslighet här. Känns som lilla mysiga småstaden – tänk vad skenet kan bedra. Men inget har ju hänt än och man märker inte av någonting, mer än att det ränner lite pundare här ibland. Fast vi trodde ju inte att vi bodde i värsta gangsta hood precis. Hehe.

BAJS

Man lär sig sååå mycket när man lyssnar på p3. I deras "Världens svåraste frågesport" fick jag idag lära mig att det finns en organisation som heter BAJS. Jag skojar inte. Det står för British association for japanese studies. De skulle bara veta...
På deras hemsida http://www.bajs.org.uk/ kan man läsa om deras About BAJS, bli liten sugen på att gå på BAJS Annual Conference 2007 och att maila till bajs@bajs.org.uk.
Det kanske bara är jag (och Jimmy) som fortfarande har samma humor som en 5-åring, men jag tyckte faktiskt att det var himla roligt! Kanske är bäst att kolla upp att ens framtida(?) företagsnamn inte betyder exempelvis bajs på något annat språk.

NOoName

Vill passa på att gratta min kusin Thobias Bengtsson som fyller 17 år idag! En riktigt talangfull kille för sin ringa ålder, som började spela gitarr efter mig men som nu slagit mig med hästlängder. Eller månfärdslängder. Och dessutom spelar bas nu också och är medlem i bandet NOoName där han hanterar just detta instrument. NOoName har gått vidare i Emergenzafestivalen och ska snart spela semifinal i Lund. Håll utkik efter NOoName, de kommer bli stora en vacker dag!
Kolla deras hemsida: http://nooname.2u.se/
Du kan också läsa om dem på www.trelleborgsallehanda.se idag.

Grattis Jenny!

Jenny fyller 26 år idag! Ledsamt nog kunde jag inte vara där för att fira henne igår på festen, men när de körde Johnossis Man must dance, dansade hon lite för mig också. Så jag närvarande i tankarna iaf. Hoppas du får en superfin dag idag snäckan!
Jag firar dig med att lägga upp favoritbilden på Jennica.

Paul is dead

Igår var vi så uttråkade under Charlies änglar 2 att vi sysslade med annat under tiden. Som att boka resa och hotell till London innan filmen var slut. Det blir tre nätter där under vårt springbreak, inte denna vecka som kommer, men nästa. Jag började kolla upp lite grejer om London och kom att tänka på Abbey Road, ni vet den där gatan som Beatles plåtade sitt skivomslag till skivan Abbey Road, som också spelades in just där i Abbey Road Studios. Det övergångsstället måste man ju bara gå på! Så jag hoppas vi hittar dit.
Vi kom också att tänka på att det ryktades om att en av medlemmarna egentligen var död när detta album släpptes ut och att en det egentligen var en dubbelgångare av personen som var med på omslaget. John Lennon tänkte jag att det måste handlat om eftersom han i alla fall inte lever längre. Men nej, det är Paul McCartney det handlar om! En man som i högsta grad är levande! Det finns sjukt många roliga teorier som leder till att Paul är död – man påstår att han dog i en bilolycka 1966 – läs om det på Wikipedia, sök bara på Paul is dead, och ni kommer få en rolig stund! Några exempel:

* På Abbey Road omslaget går Paul barfota, har slutna ögon och håller en cigarett, vilket är en siciliansk symbol för död. Han går dessutom i otakt med de andra och håller cigaretten i sin högra hand trots att han är vänsterhänt. De andra sägs vara klädda för begravningen: John är präst i vitt, Ringo begravningsentreprenör i svart och George dödgrävare i jeans. Registreringsnumret på bilen är LMW 28IF, vilet betyder att Paul skulle vara 28 år om – IF – han levde, och LMW står för Linda McCartney weeps.
* Om man viker ut LP-omslaget, ser man att Paul har ett märke på sin uniform där det står O.P.D., vilket ska stå för "officially pronounced dead" ("officiellt dödförklarad").
* På the White Album ska man på låten "I'm so tired" kunna höra Lennon säga "Paul is dead, miss him, miss him" om man spelar låten baklänges.
* I slutet av "Strawberry fields", efter den falska nedtoningen, påstår de som tror på att Paul är död att John Lennon säger "I buried Paul" istället för "Cranberry saus".
* På Sgt Peppers Lonely heart club band albumet ska de röda blommorna bilda ordet BEATLESO – Be at leso. VIlket menas vara den grekiska ö där Paul är begravd. Och grabbarna hade visst, just det året, funderat på att köpa en grekisk ö, men som hette Leslo istället för Leso.
* På samma skiva står Paul med ryggen mot kameran och över hans huvud står det "Without you".

Ja det finns många fler roliga "bevis". Alla bevis om att Paul är död bevisar ju bara att vi egentligen inte kan lita på någonting om vad någon "bevisat". Paul har själv skämtat om fenomenet Paul is dead genom att 1993 släppa skivan Paul is live.

För er som gillar det här med konspirationsteorier finns ju även den om att fotbolls-VM 1958 i Sverige inte alls ägde rum i Sverige, utan att det var en iscensatt komplott . Det finns en hemsida om det här som är värd att besöka: www.konspiration58.com, där man till och med har såkallade bildbevis på att det hela var en bluff. Att skuggorna inte kunde ha varit i den vinkeln om det varit i sverige, att byggnader som inte finns runt Råsunda, men däremot i Manhattan, New York, filmades osv.
Jag undrar bara hur så många människor som var på plats har kunnat knipa igen? Att inte en enda har läckt om att det i så fall skulle ha spelats i tex USA?

Vi kanske hitta på en ny teori, om att t ex U2 egentligen är från skåne och lite smått rasistiska, eftersom man kan höra om man lyssnar noga, att U2 egentligen sjunger "små negrer i sanden" med rungande skånsk dialekt istället för "Sunday bloody sunday?".
Som sagt, folk vill, hör och ser vad de vill höra, se och tro på. Det betyder inte att det är sant bara för att någon hittat på en teori.

Varför dör unga tjejer oförklarligt?

Johanna Sällström är död. Hon var ju så ung. Hur kunde det hända? Än finns ingen förklaring. Men hon jobbade hårt. Ville så mycket. Men trodde aldrig riktigt på sig själv. Tyckte aldrig att hon var bra nog. fastän alla omkring henne såg hennes begåvning. Men hon hade mycket svart inom sig, analyserade mycket och tänkte mycket.
Jag känner igen mig så mycket att jag blir rädd.

För ett tag sen dog modellen Luisel Ramos på catwalken. Hon var undernärd, hade levt på salladsblad i tre månader. I Europa vidtogs åtgärder, nu skulle BMI-mått införas på 18,5 (det minsta måttet för att inte ha för lite underhudsfett). Och inga modeller med ätstörningar ska uppmuntras till att arbeta. Och ingen får vara under 16 år. Halleluja! Men ändå. Idag dog hennes syster på exakt samma sätt. Hon dog av en hjärtattack. På grund av undernäring. Trots det påstår agenturen hon jobbade åt att hon inte hade några ätstörningar.
Att Storbritannien och USA inte tänker ändra på någonting tycker jag är förskräckligt. Modebranschen bidrar fruktansvärt mycket till att unga kvinnor pressar sig själva så mycket för att passa in i samhället. Det blir bara värre och värre. Måtten på dockorna i butikerna blir bara mindre och mindre. Kläderna på modellerna likaså. Modebranschen kan inte skylla ifrån sig alla problem de orsakar längre. Vad finns det för mening egentligen med att minska storlekarna från 6 och 8 (34-36) som det var på 1990-talet, till 1 och 0 (30-32)? Man kan inte säga att kläderna ser bättre ut. Människor ser inte ut som vandrande skelett och det är inte meningen att vi ska det heller. Börja göra kläder för levande varelser istället för dem som ligger begravda eller måste se döende ut.

Tacka vet jag Liv Tyler som inte dragits med i smalhysterin, och Kate Winslet som stämmer tidningar som retuscherar henne och påstår att hon åker till bantningsresorter. Allt för att ändra idealen.

Vad är det som gjort vårt samhälle så hårt? Som gör att unga kvinnor pressar sig själva så mycket och jobbar så hårt och ändå aldrig känner att de räcker till. Jag hoppas vinden vänder snart. Att vi kommer blicka tillbaka på den här tiden en dag och tänka hur idiotiskt allting var. Att kvinnor var tvugna att vara så smala att de fick skuldkänslor varje gång de åt. Att kvinnor fick jobba så hårt för att få erkännande och passa in – så mycket att deras kroppar till slut inte orkade vara vid liv.

Slösa med kärleken

Kram på alla jag tycker om på alla hjärtans dag!
För övrigt ska jag mysa med min älskling idag med lite middag på nån restaurang och ska ha min röda klänning dagen till ära, och Jimmy sin nya kavaj. Vi ska slösa med kärleken extra mycket idag! Det tycker jag ni också ska göra.

Rena grekiskan

Pratade med Sara från Sverige idag medan hennes grekiska vän lyssnade. Fick lära mig att vårt nä betyder ja på grekiska. Confusing.
På tal om språk hade jag engelska idag. Man är inte så grym som man tror tydligen. Till exempel visste jag inte att soppåsar heter bin-liners eller att ett kontaktuttag heter power-point. Inte heller vad skillnaden på cellar och basement var. Men nu vet jag. Jag kommer att bli så grym som jag önskar att jag vore.

She's so.... blond!

Jimmy har gjort arbete med en afrikansk tjej här som jag träffade på när jag mötte Jimmy en dag i skolan. Jag gjorde tydligen starkt intryck på henne. Idag berättade Jimmy att hon sagt: Din flickvän... hon är så... blond! Det ser man liksom inte nån som är här...
I Belgien kände jag mig väldigt blond men jag har inte tänkt så mycket på det här eftersom det finns en del blonda människor ändå... Fast när jag tänker efter är jag nog ljusare än dem i alla fall... Oj vad exotisk jag är ;)

En sann Norgehistoria

Lyssnade på Morgonpasset i P3 nyligen och fick höra en Norgehistoria som faktiskt precis inträffat.
Norges storting är tvugna att göra om sitt säkerhetssystem. Just nu är det så många procedurer och lösenord för att logga in på deras nät att de anställda inte kan minnas det, utan sätter upp post-it lappar med alla lösenord på datorerna...
Härligt att vara säkerhetsansvarig...

Äntligen de bästa låtarna!

Igår lyckades vi se melodifestivalen live från SVTs hemsida, med några avbrott dock. Vi missade tyvärr Kristian Luuks framträde i Jessica Anderssons dräkt från förra året. Och när the Ark skulle spela, som var det bidrag som man var mest nyfiken på, då började allt strejka direkt. Men vi fick ju höra den sen.
Efter förra omgången blev man bara så besviken över alla bidragen, mest av allt över att de mest förutsägbara och tråkigaste bidragen gick vidare. Men den här gången var jag stolt över hur svenskarna röstat. Marie, den alldeles okända lärarinnan hade en alldeles underbar låt: Trying to recall, både textmässigt och musikmässigt, och jag hoppades hon skulle komma till globen, men jag trodde aldrig i mina vildaste fantasier att det skulle bli så med tanke på svenskarnas förkärlek till sina gamla schlagerstjärnor. Fast visserligen var det ju inte många sådana med den här gången... Men jag trodde faktiskt att typ Jimmy Jansson skulle kamma hem en finalplats med sin typiska G:son låt... Som tur var fick Marie bli prinsessa för kvällen istället.
The Ark var en självklar vinnare – säga vad man vill om the Ark, men röja loss på scenen kan dem! Och göra låtar som man blir glad av. Nu har jag inte hört alla bidrag än men jag tror nog jag kommer sitta på finaldagen och hålla på dem. I eurovision tror jag de skulle vinna hela klabbet. I övrigt var alla bidragen den här gången bättre än alla som var med senast. Hoppas det fortsätter vara uthärdliga låtar i kommande omgångar.

Snö!

Wow! Det snöar här nu! Riktig snö! Som lägger sig på marken!
Och jag som inte har några varma skor...

Knarkbilen

Som vanligt flera gånger i veckan, runt middagsätar-tiden, hör vi en bil köra/hänga längs gatan utanför vårt fönster, spelandes samma melodi varenda gång. Vi hörde det redan första dagarna efter att vi flyttat hit. Då skämtade vi friskt om att haha, här kommer knarkbilen, som Hemglass ungefär, samma dag, samma plats, samma tid. I Holland är allt möjligt typ.
Men helt seriöst, jag tror att det faktiskt är en knarkbil. Varför skulle samma snubbe komma körandes här regelbundna tider varje vecka med samma låt sprängades i högtalarna så alla ska höra, om han inte vill signalera något. Så bra kan inte en låt vara att man lyssnar på den hela tiden i sju månader (eller hur lång tid han nu gjort det innan vår ankomst). Eftersom vi jämt har rökande små moppekillar hängades utanför vår port och en egendomlig rökdoft som sipprar in genom våra fönster stärker detta teorin om en knarkbil ännu ett snäpp.

Det roliga med knarkbilen är att låten han kör har en melodi som sedan sätter sig på skallen. Man får passa sig så man inte går och nynnar den högt på gatorna...

Bröderna Ko?

Jag förstår inte hur han lyckades få folk i hela Europa att börja digga Boten Anna. Finns det något sämre i musikväg än Basshunter? Nej det går ju inte. Trodde jag. Men jodå!!

Det är säkert känt för de flesta att vi har blivit förföljda av Boten Anna sen vi kom till Holland. När man väl förstår hur dålig musiksmak holländarna har, och att man tvingas stå ut med samma bajslåtar på vartenda ställe (det var en fröjd att komma till Belgien där klubbarna inriktar sig på olika stilar. Jazz till exempel. Och volymen är lagom nog så man kan höra vad den andra säger), då förstår man att det är helt logiskt att man vill ha en holländsk version av låten också. Så man kan höra samma låt hela kvällen men ändå inte.

Jag ska inte sticka under stol med att jag trodde samma sak från början, men det är faktiskt roligt att man snappat upp orden bot och kanal och tror att låten handlar om en båt som man cruisar med genom sin kanal. Passande tema i Holland, så det är alltså vad den holländska versionen går ut på. Och den totalt b-iga filmen med killar som försöker sig på nån ghettowannabe rörelse med händerna och bikinibrudar på båten, är faktiskt en riktigt komisk syn. Det här är Holland i ett nötskal:

Ik heb een boot (jag har en båt) med Gebroeders Ko (Bröderna ko?)
http://video.google.com/videoplay?docid=911523941824643996

funkar inte länken så hittar ni den om ni söker på "holländsk Boten Anna"...

Äkta kärlek

Jimmy: Jag blev lite yr. Men dig kan jag alltid luta mig mot.
Jessica: Även om jag är lite vinglig.

Anna Nicole Smith. Drömmen blev hennes död.

Jimmy sa det i morse innan han gick till skolan. "Va? är hon?" Jag har aldrig varit någon fan men inte förtjänar hon att dö. Jag kunde inte somna om. Jag gick upp och läste om DN skrivit något. Pang.

Anna Nicole Smith. Död. 39 år gammal. 39. År.
Vilket liv hon levt. Om man nu kan kalla det liv.
Hon som så många andra kvinnor/flickor drogs in i den förödande tillvaron och falska löftena om en lyckad framgång – bara du visar dina silikonbröst och din kropp för allmänheten. På ett ögonblick fick flickan som växt upp utan någon som brytt sig om henne, hela världens ögon på sig. Och blev allas dröm. Männen ville ha henne, kvinnorna vara som henne.
Men från detta ögonblick räknades varje steg hon tog. Hennes privata liv blev allas egendom. Som alla hade rätt att döma. Som en barbiedocka – dockor har ändå inga känslor. Och hon hade ju själv (?) valt att vara en, men med all säkerhet tänkte hon inte att allt kunde gå så fel. Inte var det väl detta liv hon ville ha. Anna Nicole blev upphöjd till skyarna, hon var så rätt 1993. Men sen blev allt fel. Hon kunde inte hantera framgången. Allt hon gjorde därefter var fel och hela världen fick veta det. Helt plötsligt var hon allas hatobjekt och kom alltid att vara.

Att leva med vetskapen om att aldrig duga och att allt du gör är fel kan inte vara lätt. Först var hon hyllad för sina kurvor. Sen blev dem för stora. Sen svälte hon sig själv. Ständig jojobantning blandad med droger och alkohol och en vrickad syn på sex som även det missbrukades. Hennes kropp hade ingenting som skyddade henne längre. Det var ett rop på hjälp. Men ingen låtsades om det. ingen var där för att ta hennes hand. Istället gottade sig hela världen i hennes misslyckande. Det tog knäcken på hennes son. Och till slut henne själv. Kvar finns en nyfödd dotter utan mamma.

En stark kvinna... det blir man inte för att man vikt ut sig eller har en kropp som ser ut som idealet. Ännu ett bevis...

Vickie Lynn Hogan R.I.P.

En stark kvinna?

Läste just på Resumé (www.resume.se) att Victoria Silvstedt kommer vara klädmärket Sisters nya ansikte på reklamplakaten i vår. För att hon är "en stark kvinna som går sin egen väg". Jag vet inte det ja. Visst ska alla människor få göra vad dem vill. Det sorgliga är ju att tänka så just om att bygga upp sin karriär genom utvik. Som oftast tros vara en inkörsport till seriösa jobb men istället blir en stämpel som aldrig kan tvättas bort.

Victoria är bara en av alla som lurats in i ett hjul av andras viljor. För hur många tycker egentligen att världen ska se ut som den gör idag? Ska en stark kvinna betecknas av att plastikbröst/näsor/munnar, utmärglade kroppar, att alltid se 10 år yngre ut än vad man är, vara ett sexobjekt och ständigt drivas till att se bättre ut.

För min del hoppas jag att bilden av en stark kvinna, som Sisters uttrycker det, snart kommer ersättas med en kvinna som får vara precis som hon är och se ut som hon vill. Inte stöpt i en form som någon annan bestämt.

Here we go again!

Nytt år, ny tid, nytt land, en ljusare tillvaro?
Jag hoppas det. En vit och stilren blogg – börja om från början, det är vad jag gör med pärlsocker.
Pärlsocker. Jag tycker så mycket om det ordet. Och pärlsockrets enda uppgift är att förgylla vad den än hamnar på. Vad vore kanelbullen utan det? Pärlsocker kanske inte riktigt får den uppskattning och tanke den förtjänar. Men på fel plats kan den ju kännas lite överflödig också.
Alltså är Pärlsocker det perfekta namnet på bloggen som vill lyfta upp de små tankarna som förtjänar mer plats än de annars får, lika väl som att bloggen tar upp sådant som är fullständigt överflödigt – och inte borde ägnas uppmärksamhet alls, men som stjäl den ändå. Allt behövs ventileras.

Vem trodde jag skulle lämna Sundsvall för att bo i Leeuwarden i Holland med min älskling ett helt år? Jag hade aldrig kunnat tro det. Det trodde nog inte många som känt mig sen jag var liten, blyg och tyst heller. Men nu är jag här, ett halvår har passerat och det är inte alls som man hade kunnat tro. Men det kan ni läsa mer om på vår resdagbok. Sök på jimmyochjessica så hittar ni. Även om våra äventyr till Belgien och Frankrike nyligen.

Efter tiden jag lagt ner på min nya blogg är jag ganska mycket besviken på att jag inte ska få kunna lägga upp bilder för att jag har en mac... tår i ögat. Kanske orkar föra över nån bild till gamla trotjänaren en dag. Vet ni något annat sätt för mac-älskare så låt mig veta! Jag skulle gärna vilja ha en schyst bild som sidhuvud. Vet ni hur man lägger dit en sådan får ni också hojta till.

VI hörs igen. Kram.