Surprise-städning

I veckan nångång kommer dem vi hyr vår lägga av och ska inspektera att allt är helt och rent innan vi åker härifrån, så vi bestämde oss för en storstädning idag. Det var inte superrent när vi kom flyttade hit för ett år sen, men vi kanske har extra höga hygienstandards, vad vet jag. I alla fall vill jag helst lämna stället i det skick jag själv hade velat ha tillbaka min fantasi-lägenhet i efter att ha hyrt ut den ett år. Men man blev ju inte helt motiverad eller särskilt drabbad av nån skinande-rent prestationsångest, när man såg fyndet bakom vår säng. Typ en halv decimeter damm bakom sänggaveln, och bakom nattduksbordet fanns det förutom dammet även tre födelsedagskort till sonen som brukar bo här. På det ena stod det grattis på 18-årsdagen – killen är nu cirkus 21. Så de har alltså inte städat där på 3 år. Misstänker denna dammansamling som en möjlig förklaring till vår kroniska förkylning/mystiska nyutvecklade allergi, som drabbat oss här...

Min mentala ålder

Gjorde ett test om min mentala ålder nu på samma sida som innan. Jag trodde att jag hade en mental ålder som en femåring. Men mitt resultat blev, passande nog – 24.

Hvilket land kommer du fra? (mentalt sett)

Jag gjorde precis ett test för att se vilket land jag tillhör mentalt sett – töntigt, ovetenskapligt men himla roligt. Särskilt eftersom testet är på norska och man kan inte låta bli att charmas av detta språk. Man blir liksom blir glad och hör en sjungande stämma medan man läser och allting stavas så charmigt.
I alla fall så tillhör jag mentalt sett England... lite roligt att jag kände mig så hemma i London när vi var där, ett av få länder jag känt att det vore roligt att bo i. Jimmy tillhörde Danmark. Det tyckte jag var roligt, nu kan jag mobba honom tillbaka att HAN är dansk! Hihihi...

Här är länken förresten: http://quiz.start.no/?p=play&quizID=2331

Tydligen finns det en massa andra fjantiga tester också att fördriva tiden med.

The opposite of halleluja

heter Jens Lekmans nya album som släpps i september. Hörde precis första singeln med samma namn som albumet och det lät riktigt lovande!

Varför?

Varför ska det vara så himla svårt att få ett jobb man faktiskt VILL ha? Varför ska det vara så svårt att hitta nånstans att bo? Varför kan jag inte lita på mina förmågor? Varför har jag myggbett över hela kroppen? Varför blir jag aldrig frisk från min förkylning? Varför ska det vara så svårt att få tummarna loss till någonting? Varför krävs det så mycket för att jag ska vara lycklig och nöjd med mig och mitt liv? Varför kan jag inte sluta titta på Vänner varje dag? Varför börjar jag inte träna igen? Varför har jag inte samma flyt som min omgivning? Varför har jag blivit en sockerjunkie och är på väg mot elefantstorlek? Varför har inte jag det lilla extra som får folk att fastna för mig? Varför duger inte jag som jag är? Varför måste jag fundera så jäkla mycket?

Najs minivacation

Igår kom vi alltså tillbaka från vår lilla minisemester. Förmodligen den sista här, snyft snyft. Vi började med att åka till Leen i Antwerpen som bor hos sin familj igen. Men de tog emot oss med öppna armar och gödde oss glatt och erbjöd oss att bad i deras pool i trädgården. Vi insåg snart vart Leen fått sitt varma hjärta ifrån. Vi var i Gent dagen efter där det pågår en marknad i tio dagar. Sjukt stor var den. Sen tog vi oss till Rotterdam där vi såg kubushusen, fyrkantiga hus som man lutat 45 grader. Och folk bor i dem. Men man kan inte ha vanliga möbler eftersom alla väggar lutar så det gäller att ha fantasi. Trippen avslutades med ett sista Amsterdam besök där Riksmuseet äntligen blev besökt, men höjdpunkten var när vi i skymningen satt vid en kanal och såg de upplysta broarna och drack vin. Mer om vår resa kommer vi strax lägga upp på Resdagboken!

Oskan R.I.P.

Livet är så bräckligt. Det kan tas ifrån oss och dem vi älskar vilken sekund som helst. Och tycks alltid tas ifrån dem som aldrig förtjänar det. Kommer att sakna dig Oskan. Du blev så snabbt en del av vår familj och jag önskar att jag fått träffa dig i alla fall en gång till. Du var den sötaste katt jag någonsin fått gosa med och ingen katt hade en större personlighet än du. Det kommer vara så tomt när jag kommer hem. När ingen Oskan längre ligger i min säng. Saknar dig. Rest in peace.

Thunder and travelling

Har aldrig varit med om så ombytligt väder som i detta land. Ena sekunden är det inte ett moln på himlen och sommarväder. Kanske lägga sig vid kanalen och sola lite? slår tanken en. Efter fem minuter är man glad att man inte kommit iväg än för då är himlen alldeles svart, det vräker ner regn och åskar och blixtrar för fullt. Och efter regn kommer solsken. Så här har det varit de senaste dagarna. Man slutar aldrig att förundras. Det är svårt att planera någonting alls. Valet mellan bikini och regnjacka blir ett projekt.

I vilket fall, vi har lovat att träffa Leen från Antwerpen en sista gång innan vi åker härifrån. Vi är inte supersugna på att åka iväg, men det är jobbigt att bryta ett löfte när man inte ens vet om man nånsin kommer att ses igen. Och vi har trots allt max en månad kvar här så man får passa på. Vi kommer bo hos henne två nätter och förmodligen åka till Brygge eller Gent en av dagarna. På fredag åker vi förmodligen till Rotterdam och spenderar en natt på hotell där.
Vi hade även tänkt åka till den ryktbara stranden i närheten av Harlem, vilket inte är långt ifrån Amsterdam och därför spendera en natt eller två i Amsterdam också. Men shit vad dyrt det är i Amsterdam.... så vi får se. Plus att vädret som sagt inte är att lita på. En dag på stranden känns verkligen som en 50/50 chans...

Omväxling

Igår var det verkligen en skön dag. Vädret var alldeles lagom för att strosa runt i Gröningen. Det märks att det är en större stad än Leeuwarden och det var bara skönt att få göra nåt annat som inte påminner en om nåt dåligt som hänt.
Vi tog en runda på marknaden, en fika vid ett torg med ett gammalt mysigt hus som gjorts om till café. Vi åt Homemade Australian Icecream – tänker på Hassan när man ringde en kiosk med hemmalagad potatismos och frågade om de bodde i kiosken. Australiensisk hemmagjort glass kan man kontra på typ samma sätt – "bor ni i Australien? Är det inte jobbigt att frakta glassen därfrån hela tiden?" I vilket fall, supergod glass var det iaf, en kula kanel och en kula mandel/hasselnöt. Sen gick vi omkring lite i affärerna som i stort sett alltid har någon slags rea. Hittade ett par grymma sandaler för 180 spänn. Får hoppas jag lyckas bära upp klackarna och inte får alltför mycket skoskav... Sen gick vi en tur till Ikea. Känns himla konstigt att se en massa ord på svenska igen. Man blir nästan lite hög av att gå på Ikea när man levt ett år utomlands. Extra hög blev man i Ikea shoppen. Vi måste varit en rolig syn för alla som var där samtidigt som oss när vi skrek ut alla de svenska varorna, med rätt uttal, i exstas. "Haha, kanelbullar", "Flädersaft", "Nötchoklad, hallå, det heter väl schweizernöt? Har de ändrat det för att man ska sluta blanda ihop svenskar och schweizare eller?". Roligt var det iaf och vi köpte ju på oss för mycket, men samtidigt höll vi tillbaka. Vi borde åkt hit för längesedan så vi kunde handlat på för en längre tid. Men samtidigt ska vi hålla en litet svenskt smörgåsbord för våra trevliga lägenhetsuthyrare innan vi åker hem, så det ska nog gå åt.
Det bästa var också att vi lyckades ta fel väg när vi skulle dit. Vi tog en enorm omväg vilket vi upptäckte när vi skulle hem. Hade vi gått rakt fram hade det bara tagit fem minuter till. Men vi svängde, så det tog en halvtimme extra. Hehe.

Nu önskar jag bara att bli av med min eviga förkylning... den tar musten ur en. Och cirka 6 näsdukspaket om dan. Svårt att finna energi till allt som ska fixas nu.

Aaaaarg

Jag är konstant arg och irriterad. Den här skolan slutar aldrig att jäklas med mig. Nu har Martha översatt min 9a av 10 omöjliga till ett B när hon skickat mina betyg till skolan. Och alla 8or som C. 9 räknas här som ett A, det vet jag, eftersom de inte ger ut några 10or. Så de kan ju inte räkna en 10a som A när man dessutom påstår att 10% av eleverna får detta betyg. I de kurser jag gått har det alltid varit många som inte klarat sig alls. Och de som klarat sig har ofta gjort det för att jag gjort hela jobbet åt dem eftersom jag inte heller skulle bli godkänd annars. I flera ämnen har jag fått samma betyg som vissa som inte gjort ett skit. Jag slutar aldrig upphöra at vara förbannad på hur det funkar här. Vad var meningen med att jag skulle anstränga mig överhuvudtaget när jag ändå får skit för det i slutändan? Har skrivit en massa mail igår, dels till min skola, dels till internationella kontoret här eftersom de ännu en gång har klantat sig. De borde inte ens översätta till bokstäver, skicka hellre siffrorna, för lärarna som jag också skrivit till och frågat var de anser att mitt betyg skulle läggas på skalan, så har de olika åsikt. En 8a för en lärare betyder ett C (för hon anser också orealistiskt nog att A ska vara 10), medan den andra läraren anser att min 8a är ett B.
Det värsta är att jag inte kan släppa det heller. Det är inte bra för mig att altid gå omkring att vara arg, stressad och förbannad. Kommer ju få en hjärtattack vilken dag som helst om det fortsätter. Det ser ut som om jag åldrats 5 år på detta år jag varit här. Holland är ett himla fint land och jag kommer sakna själva staden vi bor i, men skolan gör nu att det ska kännas skönt att komma hem till ett organiserat samhälle. Funderar nu på att ge upp hela grejen. Alla är ju ändå på semester tills jag har åkt härifrån. Ganska meningslöst. Särskilt eftersom de inte kan ta åt sig kritik här utan bara intar försvarsställning. Borde lägga min energi på att skaffa jobb istället men har varit alltför arg för att fokusera på nåt annat än det här.

I alla fall. Kul 100ade inläggs jubileum det här blev. Ska åka till Gröningen och gå på deras marknad idag eftersom den ska vara större än här. Samt att det är en mysig stad. Och så ska vi förmodligen gå på Ikea sen och se hur det känns utomlands. När man är de enda som fattar vad det står på skyltarna.

Nothing special...

Varför kan det inte bara vara lite sol för? Bara regn och regn och regn. Man vill ju kunna njuta lite av sista månaden här... Tänkte ju göra små utflykter och förhoppningsvis åka till Harlem, Europas längsta sandstrand och relaxa lite. Känns ju lockande nu. Kom igen, let the sun shine!

Ska en tur till skolan nu och lämna in 7 deadly sins bookleten till tryck igen. Gjort några typografiska förbättringar och tänkte ge ett ex till min familj så småningom, och till Jimmys föräldrar som gärna också ville ha ett ex. Är ju det minsta de kan få för att släpa hem på våra saker.

Manodepressiv?

Mitt humör kan verkligen skjutas upp och ner på sekunder. Jag kan vara lyckligast i världen ena sekunden för att i nästa tycka att mitt liv är helt värdelöst. Ungefär så vart det idag. Jag vill inte bara bli olycklig hur som helst utan att riktigt veta varför. Förmodligen är det brist på framtidstro som ligger till orsak. Och hopp och tro måste man ju ha om man ska ta sig nånvart. Så det blir en ond cirkel. Utan nån dörr på glänt där man kan slinka ut.

Road trip och facebook

Sent igår kom vi hem från vår road trip med Jimmys föräldrar som aldrig verkar tröttna på att köra bil – turligt nog för oss! Efter att ha semestrat på diverse ställen på vägen ankom Hörnfelt/Riazzoli på fredag eftermiddag den 6e. Då blev det bara lite vindrickande och käk på restaurang. Morgonen efter for vi till Giethoorn som påstås vara Hollands Venedig, till samhället Urk där vi åt lite Urkfisk som inte smakade urk och sen till Nijmegen och vårt Scandichotell som var ihopbyggt med en spaanläggning gratis för hotellets gäster. Yeah! Gissa vart vi tillbringade resten av dagen. Alla gäster sprang omkring i morgonrockarna som kostade 6 euro att hyra men som vi inte behövde betala för i slutändan. På kvällen tog vi del av buffén som passande nog för dagen hade svenskt smörgåsbord som tema. Söndagen bar det av till Nijmegens centrum en sväng och efter detta till Maastricht, där det kryllar av tyska turister, och som tvistar med föregående nämda stad om vilken som är Hollands äldsta. Sen var vi framme kvällstid på vårt, i Hiltonsammanhang, billiga Hiltonhotell med varsin svit och käkade hotellets ljuvliga buffé. Måndagen åkte vi till Luxemburgs kärna och snacka om överraskning! Så sjukt fina byggnader och murar och landskap! Och den slutliga staden var tyska Trier som kan liknas vid en godispåse med pastellfärgade karameller. Ännu en överraskning. Men mer om detta i Resdagboken som snart uppdateras!
Imorse bar det alltså av för stackarna som fick fylla i stort sett hela bilen med tavlor, böcker, kläder och skor som vore alldeles för dyrt för oss att skicka hem... Så nu är det redigt tomt här. Och det börjar kännas att vi snart ska härifrån.

I övrigt gav jag idag efter för alla requests om att gå med i Facebook. Av ren nyfikenhet. Som ett Lunarstorm för vuxna ungefär. Och lite som en drog när man väl börjat.

This is my day! Jessica-dagen

Japp, idag säger jag grattis till mig själv på namnsdagen. Grattis till mig och alla andra Jessicor där ute!

Jippi. Jag fick regn i present! Dryg promenad fram och tillbaka i regnet med en tung datorväska på axeln. Känns som ena axeln sitter en decimeter nedanför den andra. Nu tror och hoppas vi att vår lilla kartbok ska fungera för tryck. Och att tanten inte ska komma med fler ändringar i efterhand. Nu fåre vara nog.

Jaja, nu kommer alldeles strax Jimmys föräldrar genom dörren här. Ska åka till en stad i södra Holland imorrn och på söndag till Luxemburg. Kommer bli najs.

Feel good hits of the summer

Sommarens absoluta feel-good låt är "I'm sorry he's mine" med Miss Li. Sjukt skön. Andra hetingar är "Sweet Marie" med Timo Räisänen. Kan inte låta bli att sjunga med. Sahara Hotnights "Visit to Vienna" och "Salty Lips" smäller fortfarande högt de med. Och typ allt med the Kooks är sommarfint.

Har försökt få tag i Bring me the fucking riot mans låt "I sold my soul on ebay [...]" men den finns inte på Itunes. Dumma.

The rose

Gillar denna bilden skarpt! Like an ocean of rose.

Flower Power

Här är världens vackraste rosor som jag fick av min älskling i måndags! Har tagit hur många bilder som helst på dem. Det är nånting med blommor, jag älskar att ta bilder på dem! Kan bli riktigt konstnärligt.
Särskilt fina är de här rosaröda bladen med gräddvita inslag. Så vackert som något bli.

Yeeeees!

Almost free! Trodde faktiskt jag skulle vara helt komplett fri nu, men kartboken är fortfarande ett problem så det blir förmodligen en skoldag på fredag tillägnat det också... Men har mitt konstprojekt avklarat nu om de 7 dödssynderna! Jag bad till gud att om han fanns så skulle det inte regna när jag och Jimmy skulle kånka på tavlorna till och från skolan... och det lyckades faktiskt, visst har det regnat men inte just när vi gått. Så det var kanske guds sätt att berätta för mig att han finns. Men jag är fortfarande vääääldigt tveksam.

I alla fall så vart jag sjukt nervös, nästan illamående inför min presentation av det här arbetet som jag visade upp för min lärare Vincent och en annan lärare som jag inte träffat förut. Men trots en stapplande början flöt det på sen och de tyckte mitt arbete var väldigt bra genomfört och väl uttänkt. Så jag knep en 9:a! 9 av 10 möjliga poäng! MVG i svenska mått mätt alltså :) Åååh, jag var så glaaaad!! ÄR så glad! En sten föll från hjärtat där. Och min booklet över projektet är faktiskt något jag stolt kan visa upp i min portfolio.
Fick även träffa min "favorit" Martha för att kolla av alla kurser och betyg. Jag har inte vetat mina betyg och om jag ens klarat av mina kurser eftersom Martha aldrig är där när jag är där. Men jag har faktiskt fått riktigt goa poäng i allt! Culture Shock som många av holländarna fick underkänt i, knep jag en 9:a! Det här med postmodern konst kan jag analysera bra, hehe. Advertising och corporate communication, engelskan och debating fick jag en 8:a i. Vårt kartboksprojekt får vi nog också en 8:a i. Grafiska trycken fick jag 7,5 och målningen 7,8. Our house och multicultural society stod det bara att man klarat sig av nån anledning, där sattes inga poäng. Alla dessa kurser som jag lagt ner all min tid på blir ändå inte 40 poäng över ett år. Det blir mer än 15 poäng per termin, typ 16–18. Men det struntar jag i. Hade ju ändå inte fått en kandidat med de ämnen som finns här. 5 års plugg har gett mig en massa kompetens, det märker man ju när man är här åtminstone. Det skulle väl vara en danskakurs som saknas typ så man kan få jobb i Köpenhamn ;)

Ikväll ska vi äntligen gå på bio här i Leeuwarden, tredje pirates filmen blir det. Vi har varit på bio i Utrecht. En lustig grej här är att man alltid har en paus mitt i filmen. Då kan man gå och köpa öl om man vill. Roligt folk.

My bejbi gave me flowers!

Höll på att glömma höjdpunkten på dagen! (skäms dumma Jessica!)
Min sötnos hade inte bara varit och bytt batteri i min klocka som jag inte orkat fixa på ett halvår – han köpte världens vackraste rosor för att göra mig glad efter min hårda dag! Ni ska få se, ska lägga upp bildbevis imorrn.
Love you bejbi!!!

Värsta dagen i mitt liv...

Idag skulle vi slutföra vår kartbok och visa upp den för vår kund i form av en utskriven dummy. ALLT som kunde gå fel, gick fel. Det går knappt att spara någonting på sitt konto (mitt är redan deletat utan förvarning så jag fick använda Jimmys) vilket betydde att vi fick använda en massa olika usb-minnen SAMTIDIGT, dock kunde vi bara koppla in tre(!) av minnena när det behövdes fyra, så det var ett jäkla trubbel. Och många av våra bilder var skitsmå så jag fick göra det man aldrig ska göra nämligen förstora dem. Och så vägrade indesign spara och det blev problem att göra en pdf eftersom man inte kunde spara på skrivbordet och usb-minnena var fulla. Hur kan man låta sina elever jobba på det här sättet?? Utan de rätta resurserna så ska vi göra en en bok som ska tryckas och säljas i bokhandeln, och vi kan inte ens spara ner dokumenten på datorn. I vilket fall så lyckades vi medan kunden var i byggnaden och vi skulle iväg om en minut att göra en pdf på skrivbordet och spara ner på mitt usb. Men vi fick alltså aldrig klart en dummy. Vår kund verkade dock nöjd med resultatet som tur var. Och efteråt skulle vi slutföra, byta ut några bilder, ändra texten och skriva ut en dummy och klargöra en cd till tryckeriet. Allt körde ihop sig igen, vägrade spara, datorn kunde inte känna av ena usbminnet och därmed saknades länkar till hälften av bilderna osv. Till slut får läraren logga in som har hur mycket användningutrymme som helst och allt läggs i en mapp, länkas om och vi får ÄNTLIGEN en pdf och kan skriva ut en dummy och sen gå hem. Tji! Då av någon outgrundlig anledning så vägrar den att skriva ut enstaka kapitäler eller byter ut bokstäver mot fyrkanter... Det finns ingen logisk förklaring. Så läraren fick ta hem hela arbetet och får göra en pdf hemma på sin normalfungerande dator...

Vid detta laget har jag alltså varit i skolan från 9.30 till 18.20 och jobbat nonstop, inte ens kunnat käka på hela dagen. Att jag ens lyckades stå på benen efter detta var ett under...
Hoppas verkligen lyckan vänder imorrn och på onsdag med sluttampen, annars vet jag inte vad jag gör. Kolapsar kanske?

Grattis Trelleborg, min hemstad, 750 år!

Japp, vid samtal med familjen igår fick man reda på att det festats hela helgen i palmernas stad, Trelleborg, som fyller 750 år i år. Hela sommaren kommer det tydligen vara aktiviteter som aldrig förr. Lite synd att man missar det faktiskt.

I övrigt sitter jag nu och käkar frulle innan avfärd till skolan där vi förhoppningsvis, tredje gången gillt, ska slutföra vår kartbok över Leeuwarden... det ska nämligen överlämnas och presenteras till kunden idag... Såatte... jag hoppas det blir mindre tjafs och att folk inte tar grafiska kommentarer personligt idag... I hope we'll nail it! Wish me luck.

Evenemangs-fixare

Är det något man ska ge cred till holländarna för så är det förmågan att fixa evenemang. Var eller varannan helg här nu sen solen börja visa sitt ansikte mellan regndropparna har det varit någonting som händer. Marknader av olika slag, tivolifält, musik- och öltält, beachvolleyboll mästerskap och en massa annat har invaderat Leeuwardens gator och torg. Och idag på promenaden upptäckte vi en Dancefloor turné som inringat torget. Synd bara att det går ut på att få klaustrofobiskräck bland höga människor till enerverande dålig trancemusik...
I vilket fall, det som gör det här till en fruktansvärt bra land att ens ha evenemang i är:

1. Avstånden är inga avstånd. Du kan dig till närmsta stad på ett par minuter med tåg. Lätt att ta sig till stället där det händer med andra ord.
2. Inga strikta alkohollagar som kräver att mat ska säljas för att få servera alkohol. Här slår man upp öltälten så fort nåt händer. En konstnärlig fritidsskola för barn skulle visa upp vad man gjort på torget. Då sätter man upp öltält så föräldrar och släktingar härdar ut.
3. Folk går dit vad det än är. Fast det beror nog till stor del på öltälten...

Fast ändå har jag det hellre lite byråkratiskt stelt och folk som bangar som hemma i Sverige – även om man skulle kunna lätta upp alkohollagen en aning vid diverse evenemang – för här har alla människor dimmiga blickar hela tiden (och gastar än mer än vanligt). Antingen på grund av alkohol eller droger. Och det är faktiskt läskigt. Och det verkar ju inte tas på lika stort allvar att vara påverkad och köra bil heller. Precis innan vi nådde vår lägenhet igen så steg ett par killar ut från ett ställe med en söt doft i hälarna och satte sig i bilen redo att köra. Och när det dessutom finns cyklister som stormar förbi och trängs om utrymmet på de trånga gatorna känns det ju inte som nåt bra alternativ...